När jag var 14, deprimerad och vägrade gå till skolan, skulle jag aldrig ha trott att jag skulle bli den jag är i dag. Det skriver en före detta hemmakämpare i sin hälsning under prideveckan.

För mig innebär queer frihet.

En grundläggande del av mig, min queerhet, gör att jag inte passar in i det heteronormativa samhälle vi lever i. De normer och modeller som vi omges av varken kan eller vill jag följa. I stället måste jag hitta och skapa mina egna: mitt eget sammanhang, min egen resa i livet.

Det är långt ifrån alltid lätt, men det är värt det. Att vara queer ger mig frihet och styrka att vara mig själv, att göra mina egna val, men också friheten att ångra mig, att inte med säkerhet veta vem jag är eller vad jag vill.

När jag var 14, deprimerad och vägrade gå till skolan, skulle jag aldrig ha trott att jag skulle bli den jag är i dag, uppleva det jag har. Att gilla att studera på högre nivå, att klara av att jobba? Absurd tanke. Att dejta, att älska och bli älskad? Glöm det. Men det – och mycket, mycket mer – har varit och fortsätter att vara en del av mitt liv. Allt på mina villkor, i den takt och på det sätt som jag behöver.

Min queerhet ger mig kraft att våga hitta de vägar som passar mig, där jag traskar både ensam och i sällskap av andra. Jag hoppas att det någon dag ska bli lättare för alla att hitta sin egen väg och få stöd när den går genom träsk och snårig skog.

Glad pride!